Medlemmars berättelser

Ioma´s (Marika) & Christophers barnlösa historia

2008-05-22 17:44 #0 av: Ioma

Läs här min och makens 11 år långa historia av abort, missfall, barnlöshet, cancer men ett mycket lyckligt äktenskap detta till trots.

Jag och min make träffades 1995 och blev störtförälskade direkt, så pass att vi faktiskt flyttade ihop dagen efter att vi träffats för första gången i våra liv.

Japp det är helt sant.
Så fort gick det och här följer vår historia om vår nuvarande barnlöshet med början 1997....

 

 

Ofrivillig graviditet 1997.

Året -97 blev jag gravid.
Hade precis slutat skolan och hade ingen ekonomi att tala om.
Jag och min man (som bara var min sambo då) hade långt innan detta hände pratat om vad vi skulle göra om det skulle bli så att jag blev gravid och vi var båda överens om att abort skulle vara den bästa lösningen.
Jag åt ju p-piller så det kunde ju inte hända...

Ack så fel vi hade. Visst blev jag gravid ändå.
Jag mådde fruktansvärt illa. Om jag råkade få i mej lite vatten eller nåt så spydde jag upp det direkt. Under veckorna 7-12 fick jag inte i mej alls mycket mat. Jag gick ner massor av kilon, blev uttorkad och fick inte i mej någon näring alls.

Nu efteråt kan jag inte förstå att jag överhuvud taget överlevde. Det undrade de nog också på sjukhuset när jag låg inne för aborten. De fick tömma ett antal dropp påsar i mej. Jag räknade inte längre än till 4...
Jag fattar inte att man klarar att få så mycket dropp men jag lever ju ännu så...

Aborten

Jag gjorde abort i vecka 12.
Jag misstänkte att jag var gravid men drog fram testet länge, tills jag visste att, Nu måste jag göra nåt åt det.

Vi bodde då i Jönköping så jag gick till ungdomsmottagningen i Smedje gallerian och gjorde testet som mycket riktigt visade positivt.

Vi hade då sämre inkomst än vad vi har nu och det är inte mycket nu heller.

Men i alla fall så visste vi båda hur vi skulle göra.
Vi behövde knappast diskutera saken.
Vi skulle göra abort.
Då kunde vi inte ta hand om ett barn.
Jag fick en tid.
Först skulle jag på en undersökning som visade hur långt gången jag var.
Jag fick göra ett vaginalt ultraljud och det dummaste man någonsin kan göra som läkare när man gör ett ultraljud på en som bestämt sej för abort gjorde juh förståss denna läkaren: Han vände bildskärmen mot mej och började förklara att: -Där ser du den lill*. -Där är knopparna som ska bli ben. -Där är huvudet.

Hur dum får en läkare bli?
Jag såg min lill* bebis som snart skulle dö. Jag blev jättelessen men visade inget då.

De frågade om jag ville göra en skrapning som är minde smärtsamt än en kemisk abort.
Vid en kemisk abort skulle jag få stanna på sjukhuset i tre dagar och få tabletter som skulle sätta igång en förlossning.
Jag skulle alltså föda fram min bebis.
Nä det ville jag inte. Jag ville sövas och vakna när det var klart.

Fick en tid någon vecka senare.
Fick åka upp till Ryhov på morgonen. 
Klädde av mej och tog på mej ett skynke som var öppet i ryggen och ett par strumpor som gick långt upp på låren.

Christopher (Min pojkvän) var med mej hela tiden.
Vi fick ett eget hörn av korridoren och det var bara skynken emellan "rummen".
Jag fick ligga på en brits och fick lite lugnande tabletter. Efter någon timme kom en sköterska och skulle sätta in nåt avslappnande i slidan för att de skulle komma åt bättre med skrapningen.

Efter ytterligare någon timme så kom de för att hämta mej.
Jag sa till "Totte" och sköterskorna att se till så jag fick träffa "Totte" direkt efteråt och sen körde de iväg mej.
Jag har sprutskräck så jag bad att få bli sövd innan de satte dropp. (fick 3-5 påsar dropp p g a att jag var så otroligt uttorkad eftersom jag inte fått behålla mat eller dricka under de senaste 4-5 veckorna innan aborten)

De fick ge mej mycket sövning innan jag lyckades somna.
Jag vaknade lite halvt om halvt när de rullade ut mej till uppvaket.
Jag grät.
Jag trodde att allt var en dröm.
Jag grät jättemycket och länge.
Somnade igen.
Vaknade av att någon sa att det fanns macka och saft till mej och en lite chokladbit för att sätta igång min kropp. Jag längtade efter Christopher och frågade var han var. Han fick inte komma in på uppvaket men jag ville så gärna träffa honom så de fick köra iväg min säng till väntrummet.

Där satt min älskade och väntade.
Han berättade att det var ca 5 timmar sen de körde upp mej till operationen.
Själva ingreppet tog inte mer än 15-20 minuter men jag hade sovit så länge.
Det var antagligen p g a att jag blev dåsig av att jag fick så otroligt mycket dropp.
Efter ytterligare nån timme fick vi åka hem.

Långt efteråt kände jag mej tom när jag såg barn.
Jag var ibland jättelessen för att jag dödat vårt barn.

Vägen från abort till barnlöshet.

De åren från aborten och fram till år 2000 var som i en mardröm.

Jag blev ledsen varje gång jag såg ett barn och grät jämt när jag tänkte på aborten jag gjort.

År 2000 bestämde maken och jag att vi skulle försöka bli gravida och vi hade från och med då sex utan skydd och varje månad satt man med hjärtat i halsgropen på toaletten och hoppades på att just det graviditetstestet skulle visa positivt.

Tyvärr, inga positiva gravtester blev det och vi höll på så här under 3 år.

Vi beslutade att gå till läkare och gjorde så.

En fertilitetsutredning gjordes och inget fel hittades på mig.
Maken lämnade inte in sitt prov i och med att de ville att jag skulle gå ner i vikt innan de kan börja ge oss hjälp.

Vi gav upp för en tid och tänkte: Blir det så blir det

Tyvärr så blev det men slutade i missfall ett flertal gånger.

Min mens upphörde så gott som, en gång om året fick jag mens som mest.

CANCERBESKED 

Jag gick upp ända till 145 kilo och fick nu reda på att jag hade cancer.

I november 2006 fick jag reda på att jag hade cancer i sköldkörteln, lymfkörtlar och på bröstbenet.
Akut operation den 16e december och stora ärr på halsen.

Operationen tog över 4 timmar på grund av att cancern hade vuxit sig fast runt strupen.

Efter operationen där de opererat bort hela sköldkörteln var jag tvungen att göra en efterbehandling som heter "radiojodbehandling".

Innan efterbehandlingen fick jag inte börja med medicin (Levaxin) och jag fick vänta ända till slutet av februari innan efterbehandlingen, vilket leder till att mitt hjärta och kropp håller på att stänga av.

Sköldkörteln styr ämnesomsättning, cellernas uppvärmning osv.

Utan sköldkörtelns funktion blev en 10 meter lång promenad som ett dubbelt maratonlopp.

Jag blev totalt utpumpad av att bara kliva upp ur sängen och gå till toaletten (ca 5 meter).

Mitt hjärta ville inte mer, jag fick hjärtklappning och mådde riktigt dåligt.

Så nära döden har jag aldrig tidigare varit.
Döden stod redan med ett steg in i farstun och min läkare slog larm.

De påskyndade efterbehandlingen och jag fick äntligen börja med medicin (Levaxin) och återvände sakta men säkert till livet.

Jag fick då reda på att jag inte FÅR bli gravid förrän 1 år efter sista behandlingen.

Fortsättning på försöket att bli gravid

Så efter februari 2008 fick vi fortsätta vårt försök med att få barn.

Nu gör vi allt för att få vårt efterlängtade barn men fick för några veckor sedan min första mens efter första försöket för denna perioden.

Man kan ju helt klart säga att vi vet hur man försöker Flört

Relaterade länkar

Av: Ioma

Datum för publicering

  • 2008-05-22

Mvh
Marika "Ioma"

Sajtvärdinna på barnlöshet www.barnloshet.ifokus.se
Jag anordnar HexMeet i Småland
Min hobbyblogg & dagbok: http://www.ioma.se

Anmäl
2008-05-27 16:21 #1 av: Linn

Huwa! Hur orkar du?! Sitter här alldeles tårögd och lider med dig! Jag hoppas verkligen att du snart blir gravid och att det går som det ska!

____________________________________________________

Linn

Sajtvädinna Florist.ifokus
Medarbetare GodaNyheter.ifokus och Barnlöshet.ifokus

Anmäl
2008-05-27 18:09 #2 av: Ioma

Ja man går traggla lite med humöret här och då tyvärr.

Ibland går min ledsamhet ut över maken osv men vi är så tighta att vi klarar det tills slut.

Kramis

Mvh
Marika "Ioma"

Sajtvärdinna på barnlöshet www.barnloshet.ifokus.se
Jag anordnar HexMeet i Småland
Min hobbyblogg & dagbok: http://www.ioma.se

Anmäl
2008-05-27 23:16 #3 av: Linn

Ursch, jag hoppas verkligen att det inte blir kämpigt för mig att bli gravid sen när jag gått ur skolan och allt praktiskt stämmer!

Kram på dig! 

____________________________________________________

Linn

Sajtvädinna Florist.ifokus
Medarbetare GodaNyheter.ifokus och Barnlöshet.ifokus

Anmäl
2008-05-27 23:30 #4 av: Ioma

Det kommer nog funka. Jag har ju tyvärr min övervikt som ställer till mycket besvär och så cancern o sånt så jag tror inte du ska behöva oroa dig. *kramis*

Mvh
Marika "Ioma"

Sajtvärdinna på barnlöshet www.barnloshet.ifokus.se
Jag anordnar HexMeet i Småland
Min hobbyblogg & dagbok: http://www.ioma.se

Anmäl
2008-05-28 00:33 #5 av: kajanus

Men  jag måste fråga, försöker du gå ner i vikt?väger du fortfarande runt 140?Jag själv kämpar med kg.....o har fått min mens nu i söndags på naturlig väg....så detkänns å ju skönt om den kan komma igån nu i omed att ja kämpar med min övervikt.Men jag försöker inte bli gravid nu....vill gå ner mer innan.Min man o ja  har försökt i många många år.....vi har varit ihop i 15 år....men ja vill gå ner ca 10-15kg innan jag försöker iallafall......har en sjukdomshistoria i bagaget oxå....men kämpa på o lycka till

Anmäl
2008-05-28 00:46 #6 av: Ioma

Ja jag har under många år försökt gå ner men eftersom cancern satt i sköldkörteln gick jag bara upp upp upp o upp.

Men nu kan jag börja se ljusning, har gått ner 6 kilo ;-)

Lycka till du med

Mvh
Marika "Ioma"

Sajtvärdinna på barnlöshet www.barnloshet.ifokus.se
Jag anordnar HexMeet i Småland
Min hobbyblogg & dagbok: http://www.ioma.se

Anmäl
2008-05-30 00:55 #7 av: MaMaMade

Så orättvist livet ändå är...som om det inte skulle räcka m ett dråpslag! Pyss o kram på er! Kyss

Anmäl
2008-05-30 01:00 #8 av: Ioma

Ja du. man kan ju ibland börja undra lite om det verkligen är såhär det ska vara *S*

Kram tebax

Mvh
Marika "Ioma"

Sajtvärdinna på barnlöshet www.barnloshet.ifokus.se
Jag anordnar HexMeet i Småland
Min hobbyblogg & dagbok: http://www.ioma.se

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.