Jepp. Så känner jag det.

Hur går det med bilderna? mailar dig bilderna med magen strax.

Gahhh har inte bilderna kommit med??? *suck*

Måste kolla upp det igen

:( Funkar det inte alls?

Har inte hunnit kolla vad som blivit fel. Ser att texten ser lite konstig ut oxå så det kanske är någon bugg som dansat in *S*

Känner igen mig i dig, Linn. Jag vill ha barn som ung.

Ja, det hade verkligen varit underbart för min del att få barn om några år. Jag vill inte vänta jätte länge med det!

Just det, Ioma, hur går det med bilderna?

Hittar inte bilderna :-( Undra vart hundan de tagit vägen.

Kan du skicka dem igen med beskrivning om var du ska ha dem?

skickat till din mail nu

Sussanne heter jag och är 26 år (än så länge) Paniken börjar växa i mig nu när alla dessa ungdomsrabatter är slut. Dess utom går tiden så himla snabbt då en månad käns som en vecka. Nu är snart dess utom sommaren slut och snart ska vi börja träna Lucia till jobbet. Ja, just precis, jag jobbar med världens kassaste jobb. Dagis fröken! Det är det bästa jobb som finns. Men som barnlös är det ett av de mest  plågsamma yrken. Alla dessa små som kommer på inskolning och alla dessa gravida mammor som stolt visar upp sina magar. Dessa nyblivna två barns färäldrar som stolt visar upp det nya syskonet. Alla dessa barnvagnar, och barnstolar med en liten pytt i. Innan vi försökte bli med barn så hade jag så lätt att glädjas. Jag kunde dela andras lycka till detta lilla nya som dom väntade på eller nyss fått. Har försökt att bli gravid i 2 år utan att lyckas. Jag har kommit till det stadie då jag verkligen känner att jag hatar min kropp. Varje månad gör den mej påmind under en veckas tid över att vi misslyckats och jag mår så fruktansvärt dåligt varje gång. Jag kan inte längre glädjas åt andra gravida. Alla runt omkring mej verkar vänta barn, väldigt många av mina vänner har av nån konstig anledning blivit gravida i år! När jag får på sms, msn eller ett samtal med den underbara nyheten gör jag allt för att låta så glad som möjlig. Men inom mej så slits mitt hjärta i stycken. Jag kan bara stor tjuta. Högt och rakt ut och jag kan inte hejda det. Min sorg och längtan är så stor och så enorm att den är svår att beskriva. Jag är så glad över att min man är så förstående. Han är en underbar tröst och stöttepelare. Givetvis tar detta hårt på honom också. Men vi är båda öppna, förstående och mycket ärliga, pratar ofta och mycket.

 Känner ni som jag?

till viss del ja. jag har ju inte börjat försöka bli gravid än av ovanstående orsaker. men jag börjar också bli avundsjuk på alla andra. och jag börjar bli riktigt rädd för att jag ska få svårt att bli gravid.

Ja att veta om man har svårt för att bli gravid eller inte vet man ju inte föräns man försökt ett tag. Jag förstår mycket väl din oro. Jag råder dej till inte vänta för många år innan du söker hjälp om du nu skulle ha svårt för att bli med barn. När min semester är över så ska jag själv ta kontakt med min gyn. Jag skulle ha gjort det för ett år sen, men du vet man vill ju vänta och se…..för kanske kanske, hoppet finns ju ändå. Men nu är jag så pass nere i mina försök att jag ska ta mej i kragen. Det finns hjälp att få, så varför inte ta hjälpen när den erbjuds. Det spelar ju ingen roll om erbjudandet slogs fast för ett år sen….den finns ju ändå kvar. Jag önskar dej all lycka när det väl är dags

Tack så mycket Sussanne! :D Ta den hjälpen du kan få!

Med risk för att låta tråkig så vill jag säja att du har massor av år på dig, jag själv är nu 36 och väntar 1a barnet, jag har passat på under tiden att provat bo i en annan stad och jobbat på sjukhus vilket var en dröm för mig, jag har rest mycket och lärt mig massor om både mig själv och andra, passa på att leva loppan nu… Kramiz!

Jo, jag vet att många tycker så. Men jag känner inte att jag har massa saker jag vill göra innan jag blir gravid. Jag vill ha barn tidigt och så är det bara. Sedan vill jag starta eget företag också, och det kan man inte ha när man ska skaffa barn, det går säkert men det blir väldigt mycket mer jobb, så det enklaste hade då varit att barnen är i den åldern att de går på dagis/i skola.

Linn: håller med sdig jag med om att ha barn när man är ung. Ville alltid ha det så att jag skulle få barn innan jag fyllde 18 … men nu blir det inte så, för de nio månaderna oinnan jag fyller 18 har passerat och ännu inget livstecken i min mage. Vad ska man göra när man inte kan bli gravid? jag har samma kille och haft det väldigt länge. de första 4 månaderna vi var tillsammans körde vi avbrutet sex och efter det oskyddat nu i 11 månader, men fortfarande ingen bebis. och tack vare min ålder är det INGEN som vill hjälpa mig och killen. Jag vet inte var jag ska vända mig.

Tack TheUnkown! En i min sists! Jag har ju dock inte försökt bli gravid än men jag vet inte hur jag skulle klara av att inte kunna bli gravid? Vad säger läkarna när du pratar med dom?

Jag tycker inte att man stoppas att göra allt man vill göra bara av att få barn, ja festandet som man gjorde förr då kanske men jag tror inte att man får sug efter att fest när man väl får barn.

Man KAN resa med barn, man kan ha eget företag när man har barn osv.

Ja jag tror absolut inte man stoppas att uppleva sina drömmar bara för att man har ett barn, man behöver bara tänka på andra lösningar och det ordnar sig alltid.

Jag är 18 år och 2 månader yngre än min mamma. det har varit kanon.

Morsan har rest och haft kul.

de mammor som tycker att deras barn har hindrat dem från att göra det de ville göra har bara dålig fantasi enligt mitt tycke ;-)

det jag menade med eget företag ioma var att jag ville ha barn innan jag startade det, eftersom att det kommer bli väldigt jobbigt att ha ett sådant litet företag när man ska vara mamma ledig och grejer.

Ahh

Jo det är ju helt klart smidigare att starta företag innan man får barn ;-) Men det funkar hihi