Att leva utan barn

Ämne för excentrisk moster

2011-02-25 20:15 #0 av: Lexieplexie

Jag har en härlig moster som för mig och mina syskon - lantlolligt uppvuxna bland granris och dynga - representerade höjden av excentricitet då hon kom insladdandes på gården i sin karamellröda Volvo P1800. Hennes man var något så modernt på 60-talet som reklamman och deras hem i stan var en stilfull blandning av antikviteter och funkisdesign. Som änka och pensionär blev hon poet. Konstnärligt subtil, ständigt vasst sanningssägande. Med stark integritet. Hennes epitet på sig själv är Mozter med Z - så skriver inte en ordinär moster.

Alla borde ha en excentrisk moster eller faster - eller en excentrisk tant vilken som helst - i sin närhet. Någon som är godhjärtad men därutöver avviker från det "normala". Någon som erbjuder en alternativ värld till den invanda, men lika verklig och viktig. En annorlunda vuxen.

Med största sannolikhet kommer jag aldrig att bli mamma. Länge hindrad av min egen naivitet. Sedan hindrad av den förödmjukande sjukdomen endometrios. Men jag lever och är glad för det. Det finns en roll för alla att spela. Jag känner mer och mer att det snart är dags för mig att inta rollen som excentrisk moster. Jag är inte där än. Men jag tror att jag är ett ganska bra ämne. Jag har ju alltid varit lite eljest och aldrig passat in.

I rollen som excentrisk moster fantiserar jag om att bli som en blandning av Pippi Långstrump, Mary Poppins och Ellen Key - lekfull, stark, nyckfull, mystisk, rekorderlig, spjuveraktig, klok, konservativ och avantgardistisk på samma gång. En intellektuell amazon-moster, helt enkelt! För det har ju sina fördelar att vara excentrisk moster. Man har ingen som tycker man är pinsam och ingen som ställer en till svars för vad man gjort eller inte gjort. Man får göra lite som man vill och vara lite som man vill. Det får man inte som mamma. Som excentrisk moster får man komma och gå när man behagar. Tala högljutt om det som roar en, skratta åt det opassande och resa sig upp när det blir tråkigt. Man får ha konstiga vanor, vara uppe hela natten, sova länge, äta onyttigt, ha en prilla under läppen och ta sig en hutt mitt på dagen. Det får en mamma absolut INTE göra. Som excentrisk moster får man ha en spännande väska med okänt innehåll och resa äventyrslystet ut i världen. Man får vara konstnärlig på ett obegripligt sätt, klä sig omodernt och ha en iögonfallande hårfärg. Vacker behöver man inte vara, banta behöver man inte göra, bara man ser frapperande udda ut. Gärna dramatisk. Som Maggie Smith i Travels With My Aunt. SÅ får en mamma INTE se ut. Som excentrisk moster kan man vara lite fräck och - hur ska jag säga - utlevande. Det får NATURLIGTVIS inte en mamma vara. Som excentrisk moster är man liksom gränslös. Man får säga sanningar, viska hemligheter, dansa lössläppt och ha vita lögner. Och gärna ett så kallat förflutet (måste jobba lite extra på just den delen) som man kan avslöja brottsstycken ur när det minst passar sig. En mamma får aldrig, ALDRIG vara excentrisk på detta vis. En mamma ska vara VANLIG.

Nu håller väl vissa mammor som läser detta på att krevera av indignation. Men en excentrisk moster får vara kategorisk och säga vad hon vill. En excentrisk moster struntar i vad andra tycker. Och förövrigt behöver ingen mamma misströsta utan kan lugnt bortse från alla - åtminstone några enstaka - av dessa nämnda förbud. Det finns nämligen en sak till som en mamma inte får - hon får INTE vara PERFEKT. Inget barn vill ha en perfekt mamma. Då kommer man som dotter att leva resten av sitt liv med en känsla av ständiga tillkortakommanden och som son på ständig - och fruktlös - jakt efter en kvinna lika perfekt som modern (hälsar Freud). Som moster får man däremot vara hur perfekt man vill! Man får också själv avgöra vad "perfekt" betyder. Man får med andra ord vara en smula självgod. Eller rättare sagt - nöjd med sig själv. Det bör man vara. Det måste man vara. För är det något man aldrig, aldrig, ALDRIG får bli som excentrisk moster - så är det bitter. Det är det dödsstraff på.

(Inlägger är saxat ur min blogg Sköna konster)

Anmäl
2011-03-10 11:59 #1 av: KimE

Går inte hela grejen i stöpet med att planera att vara excentrisk.

En moder kan vara excentrisk i andras ögon men för barnet är det normen. Så då kan det strikta verka mer excentriskt.

En förälder är oftast perfekt i barnets ögon tills det är dags att frigöra sig.

 

Anmäl
2011-03-11 15:36 #2 av: Lexieplexie

"Ämne för en excentrisk moster" är ett försök till kåseri. I ett kåseri, uttrycker man sig ofta tillspetsat och med glimten i ögat. Texten är naturligtvis inte någon bruksanvisning med regler som någon ska följa. Inte ens jag. Texten är en fantasi kring min egen verklighet. En dagdröm. Jag vill inte vara något offer, som många barnlösa känner sig som, utan vända min situation till något positivt.

På ett sätt håller jag med dig om att ens föräldrar blir ett slags "normalitet" men nog känner man som barn om ens föräldrar avviker från mängden. Själv har jag aldrig upplevt mina föräldrar som perfekta hur mycket jag än älskat dem.

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.