Ensam
Är en ofrivilligt barnlös kvinna på 50 år. Efter många års äktenskap har min man och jag skilt oss. Börjar känna stor oro inför framtiden. Eftersom jag inte har några barn, tänker jag:- Vem ska ta hand om mig när jag blir gammal? Vem kommer att hälsa på mig? Inga barn--inga barnbarn! Men kan man kallt räkna med att barnen tar hand om en när det är dags? Jag vet inte, men jag vill gärna tro det i alla fall. Det känns värre nu, att vara barnlös, än vad det gjorde för 20 år sedan. Det känns för jäkligt helt enkelt.
Att barnen tar hand om en när man blir gammal är nog bara få förunnat, om man äns vill det… Som det ser ut nu är det ju inget konstigt att ens närmsta familj bor långt ifrån varandra. Inte heller är det konstigt om barnen inte har något intresse av att "ta hand" om sina föräldrar.
Jag tror att det bästa är att ta vara på vänskapsrelationer, vänner som på äldre dar hälsar på och hjälper varandra. Det är ju inte omöjligt att du träffar en ny partner att åldras med. Du är ju fortfarande ung…
Lite "50-års kris" + just brytit upp från ett förhållande väcker nog många tankar och känslor. Men det löser sig, det gör det alltid. 