Infertil

Tankar om infertiliteten

2009-07-09 18:14 #0 av: Ioma

Jag fick i tisdags reda på att båda mina äggledare är ihopväxta och kan ej på egen hand bli gravida.

Satt nu och ritade ett mönster på ett linne jag ska sy och började i tystnaden fundera.

Tänk så många barn som inte är önskade.Så många graviditeter som slutar med abort bara för att barnet är oönskat.

Jag har själv varit i den sitsen 1997 då jag gjorde en abort på grund av egoism blandat med önskan om att barnet inte ska lida för att vi inte kunde ta hand om oss själva ens.

Men så sitter jag och tänker på att det finns så otroligt många barn som lever med vissheten att de är oönskade och så kan inte vi få barn, vi som såååå gärna önskar oss ett barn :-(

Känns konstigt när jag tänker att jag hade kunnat ha en son eller dotter och nu 12 år men valde att inte få barnet.

Känns sjukt.

Är detta straffet tänker jag.

Sttraffet för vår egoism.

innerst inne vet jag ju att så inte är fallet men tankarna finns där inetsat i skallen... Som ett djupt ärr som slitits upp varje månad mensen kommit. Blöder i rännilar över mitt hjärta och fyller magen med stelnat tungt blod.

Det måste vara sjukt att tänka så här. Är det någon mer som känner liknande? Snälla delge dina tankar med mig. Jag behöver verkligen få veta att jag inte är sjuk i huvudet.....

:,(

Mvh
Marika "Ioma"

Sajtvärdinna på barnlöshet www.barnloshet.ifokus.se
Jag anordnar HexMeet i Småland
Min hobbyblogg & dagbok: http://www.ioma.se

Anmäl
2009-07-09 18:21 #1 av: Animalfriend

Du är inte sjuk i huvudet. :)

Jag kan inte heller få egna barn, men har och andra sidan inte gort abort heller någon gång. Jag behöver få en eggdonation för att kunna få barn. Och då är det endå inte mitt barn biologiskt sett.

Om du tänker så som du tänker kring att vissa barn som är oönskade föds, och så kan du själv inte få egna, då kan man kanske tänka sig att adoptera. :) Det bestämde jag mig tidigt för att jag ska göra i framtiden.

Förälder är inget man blir, utan som man bestämmer sig för att vara, tycker jag. :)

Anmäl
2009-07-09 18:42 #2 av: Ioma

tack...

Jag har kollat upp hur det är med adoptionsreglerna och eftersom jag är sjukpensionär på grund av kronisk smärta och värk så får inte jag bli adoptivmamma :-(

Så tyvärr är det ej något alternativ för oss.

Sen är jag otroligt säker på att jag vill verkligen ha ett biologiskt barn med min make, drömprins och livsvän.

jag vet inte var för jag är så tvunget att ha ett biologiskt barn.

Kan inte varken försvara eller förklara den önskan men adoption är ingen lösning för mig :-(

Önskar jag kunde känna så att ett adopterat barn skulle kunna fylla tomheten efter ett biologiskt.

Känns jättedumt att ha de tankarna oxå :-(

Mvh
Marika "Ioma"

Sajtvärdinna på barnlöshet www.barnloshet.ifokus.se
Jag anordnar HexMeet i Småland
Min hobbyblogg & dagbok: http://www.ioma.se

Anmäl
2009-07-09 19:41 #3 av: Animalfriend

Synd...  För mig finns lixom inget alternativ, antingen bära ett barn som inte är mitt, vilket jag tycker känns dumt, då det redan finns barn i världen som är i behov av föräldrar, eller adoptera och hjälpa ett av de barn som behöver föräldrar.

Går det inte, så får man finna sig i det (kan låta grymt). Fick veta det när jag var 16, fyller nu snart 17. Har funnit mig i det. Slipper dessutom mens 1 gång / månad. Får det "konstgort" 4 gånger / år i stället. :)

Jag kanske låter dum, eller konstig, men när det nu finns så mycket människor som det faktisktfinns på jorden, så känns det för min del bättre att hjälpa ett av de som redan finns, än att försöka få ett eget (som endå inte skulle vara mitt i mitt fall).

Vad var det för krav för adoptivmammor förresten? Du hade ju hört dig för om det om jag förstod dig rätt.

Hoppas dina tråkiga kännslor går över, och att du får bättre tankar, om något annat, snart. :) Jag förstår hur du känner, till 100%, det är jag ganska säker på. :) Jag beklagar samtidigt att du fick veta det först nu, jag har ju lixom alltid haft det så, när jag kommer i din ålder.

Anmäl
2009-07-09 20:07 #4 av: Ioma

Ja jag KAN ju få biologiskt barn via IVF om inte kroppen vägrar. Jag har ägg och maken har perfekta simmare så det ska inte vara några problem egentligen.

Jo om man ska få adoptera får man INTE ha någon kronisk sjukdom.

Det är det som står om det och då slutade jag läsa.

Det står inte om några speciella sjukdommar utan det är bara kroniska sjukdomar man ej får ha enligt det jag läste.

Så det är bara för mig att hoppa över den lösningen hur eller hur.

Det var visserligen ett bra tag ssen jag kollade upp det så det kan ju ha ändrats sen dess.

Jag vill verkligen se mig och maken i barnet vi får om vi får något barn.

Sen tycker jag det är underbart att folk vill adoptera eller som du då o få äggdonation, jag har absolut inget alls emot det på det sättet utan det är enbart fr att jag vill uppleva graviditeten själv, föda och se oss i barnet.

Jag håller tummarna att vi ska få lösning på det på ett eller annat sätt.

Kram

Mvh
Marika "Ioma"

Sajtvärdinna på barnlöshet www.barnloshet.ifokus.se
Jag anordnar HexMeet i Småland
Min hobbyblogg & dagbok: http://www.ioma.se

Anmäl
2009-07-09 20:11 #5 av: Animalfriend

#4 Jaha, det finns alltså en möjlighet för er! :) Lycka till då, och hoppas det ordnar sig. :)

Kram och lycka till! :)

Anmäl
2009-07-09 20:52 #6 av: Ioma

Lycka till till dig oxå.

Mvh
Marika "Ioma"

Sajtvärdinna på barnlöshet www.barnloshet.ifokus.se
Jag anordnar HexMeet i Småland
Min hobbyblogg & dagbok: http://www.ioma.se

Anmäl