att släppa tankarna
Att släppa tankarna om barn är verkligen lättare sagt än gjort. Jag har velat ha barn så länge jag kan minnas (på riktigt sen efter studenten..) och varje månad hoppas man innerligt att det äntligen ska få bli ens tur. För ett tag sedan släppte jag tankarna om att bli med barn nu (åtminstonde ganska mkt..) och istället fokusera på att gå ner i vikt. Jag har gått ner några kilo men har fortfarande många kvar och jag kämpar vidare med det.
Dock har barntankarna kommit tillbaka. Drömmer om barn, drömmer att jag är med barn, folk frågar hela tiden när det är min tur att skaffa barn, och folk drömmer om att jag blir med barn. Barn f*cking everywhere. Svårt att inte tänka på barn liksom. Dessutom har min kropp börjat ge stora tecken på när jag har ägglossning. Jag som aldrig har känt av min ägglossning tidigare har börjat fått ont i magen och dåligt humör samtidigt som jag får ökad sexlust när jag har ägglossning. Då går det heller inte att sluta tänka på barn eftersom man VET att man har ägglossning och kankse KANSKEEEE kan bli med barn just denna gång.
just nu är man så less på allt.. varför kan allt inte bara klicka så man slipper tänka på det mer? ibland vill man bara spy på alla som går omkring med stora gravidmagar eller på de som frågar " när ska ni skaffa barn då?" och ibland vill man bara springa fram och krama alla med gravidmagar eftersom de är så lyckligt lottade och för att de bär på något så underbart.
livet är då fasen inte rättvist eller lätt att leva :P
ville bara skriva av mig lite.
jag "släppte" tanken på barn när jag fick reda på att jag hade PCO-S. ställde helt enkelt in mej på att "jag inte kan få barn". Visst det var inte lätt, men med tiden blev de en kvarvarande tanke.
Läkaren sa att vi kunde börja med hormoner. Men eftersom jag precis skulle fylla 23, kände ja ingen större panik. Pratade lite med sambon om att börja ett år senare om inget hade hänt.
Läkare rådde mej även att ha sex minst var tredje dag, för att öka chansen att träffa dom få ägglossningarna ja hade.
Nästan 10 månader efter beskedet plussade jag för första gången i hela mitt liv. Utan hormoner. Då hade vi försökt skaffa barn i 4år. Dock inte haft sex var tredje da, men utan skydd.
Om detta var ren tur eller om de berodde på att ja "släppt" tanken på barn vet ja inte. Jag slutade även att gå upp och kissa direkt efter sexet. utan sov ett par timmar o sen tassade upp. Om det har någon betydelse vet ja inte.
Så jag tror att det underlättar om man lyckas "släppa" de flesta maniska tankarna på att bli gravid. Även om detta är jättesvårt!
Även många som adopterar, lyckas ju bli gravida efteråt just pga att pressen inte finns kvar längre.
Så lycka till! o ge inte upp! Dessutom kan du ju alltid locka killen me att de kommer bli mycke sex 
#1
vad roligt att du lyckades bli med barn :) har du fött nu eller går du omkring gravid? :)
ja jag vill juh släppa tankarna och fokusera på annat men svårt när alla ens vänner ploppar ut ungar som på löpande band medan jag inte lyckas få bli det en enda gång. Jag vägrar tro att mitt öde är att inte ha några barn :P
men jag har sagt att blir det inget inom de närmsta månaderna ska jag och sambo undersöka oss varför det inte går. Kanske får man svar på tal, kanske inte men man vet iaf lite mer då :)
Även om det är läskigt att få ett svar, kan det ju även vara bra. Det är ju alltid ett svar på hur man ska gå vidare 
. I dagens läge finns det ju så mycke mer hjälp att få, än vad det fanns förr och utvecklingen går hela tiden framåt!
Jodå, har i dagsläget ca 2månader kvar till BF. Men känner mig inte ett dugg gravid. Är liksom du "sur" på alla som tassar runt med magen i vädret. Och så fort sambon kommer hem och säger någonting om att någon annan ska ha barn, blir jag svartsjuk… Livet är lite komiskt 
Problemet med oss tjejer, tror jag är att vi går omkring och tänker för mycket. Har hört sambon vid nåt tillfälle, innan han fyllde 30, nämna någonting om att han tyckte de va trist att han inte blivit pappa innan han fyllde 30. Men jag tror inte att hans "oro" får hans små vänner att simma sämre 
En liten annan fråga, det är ingen av er som äter värktabletter? mer än någon gång vid huvudvärk? Vet att Ibumetin och liknande kan sänka möjligheten att bli gravid.
#3
ja men precis, jag får hellre ett negativt resultat och att jag vet hur jag ska gå tillväga än att gå som nu, ovetandes i hopp om att jag inte är sjuk. (nu tror jag inte att jag har typ PCO men man vet ju aldrig)
okej vad nice :) haha ja det var ju lite komiskt måste även jag erkänna haha men den dagen du ligger där med bäbis i famn tycker du nog annat ;) lite sympati för en annan som mig kanske? ;) hahaha
hm, nej jag tar väldigt sällan alvedon, ibumetin och sånt. Försöker sova bort värken istället haha. men tack för tipset, då ska jag absolut tänka på det i framtiden :)
#3 jag tar värktabletter ofta pga reumatism.. Det gör mig orolig att det kan göra att man ej bir gravid, vet du mer om dcet ämnet som du kan hänvisa mnig till?
barn är en underbar gåva som man kan få men det känns så hopplöst just nu! Men man får inte tappa hoppet! men klockan börjar ticka mer nu när man är över 30.. Min dröm är att få barn me min sambo men skulle det ej ske så har jag sagt att han får lämna mig för en annan kvinna om det är mitt fel att inte kunna få barn… Jag vill ju att han ska få barn o inte anklaga mig senare i livet att det är mitt fel att han ej fick nåra barn men han vill inte lyssna på det,han tycker jag bara är nojig över det o aldrig skulle han lämna mig för detta!
jag blir ofta avundsjuk på folk som är gravida o som gör abort flera gånger då dom ej vill ha barn men inte skyddar sig!
Men vi som inte fått barn än får inte tappa hoppet fast allt känns svart!!
LyckA TILL!!!