barn eller inte?
Alltså jag börjar bli såpass till åren nu och bekväm av mig så ibland funderar jag på om jag verkligen vill ha barn eller om det är pga min man eller omgivningen som jag vill ha. Jag kan bli urirriterad på barn i alla åldrar och gravida mammor. Kommer hem från småbarnsfamlijer som är stökiga och känner vad underbart det är att vara ensamma utan gråt och tandagnisslan. Men samtidigt kan jag önska att jag själv hade en liten. Så nu min frågan till er:
Är det någon mer som sitter på dubbla stolar?
Ja jag, har mycket åsikter om mina vänners barn. o deras uppfiostrings teknik, min man vill ju jätte gärna ha barn. o bekväm som man är så kan jag säga till honom ex hade vi haft barn nu så hade du inte kunat sitta där o läsa tidnignen i 2 timmar osv…*L* men det är verkligen super blandat, min kusin fick barn i fredags o då kände jag ett sting av avundsjuka,det va planerat osv hon är 24 år…..mmen vill glädjas med henne.Men ibland kan det kännas så orättvist här i samhället folk som missköter sina barn osv de ynglar av sig men de som verligen vill o skulle engagera sig till 200 % de får inte……men nu påsista tiden ahr suget ökat igen…bruka trycka undan det för o bespara mig själv lidande……
Jag är nog inte alls så just nu. Men tidigare var det så. Jag kände att jag bara irriterade mig på alla ungar som var överallt och förde oväsen och skulle inte ha barn alls. *S*
men nu ser jag enbart det vackra hos barnen jag ser *S*
oväsendet är ljuv musik för mig *S*
Mvh
Marika "Ioma"
Sajtvärdinna på barnlöshet www.barnloshet.ifokus.se
Jag anordnar HexMeet i Småland
Min hobbyblogg & dagbok: http://www.ioma.se
asg och jag som alltiod får sova med öronproppar för jag avskyr oväsen!
HAHA jag sover oxå med öronproppar nu för maken snarkar. *fniss*
Mvh
Marika "Ioma"
Sajtvärdinna på barnlöshet www.barnloshet.ifokus.se
Jag anordnar HexMeet i Småland
Min hobbyblogg & dagbok: http://www.ioma.se
jag tror alla barnlösa går igenom en period då de ifrågasätter sin egen vilja att ha barn.
kan ju bara svara för mig och, jag tror jag ifrågasatte mig själv för att "skydda hjärtat" från sorgen som följer med barnlöshet.
som att det blir inte lika illa om man inte vill ha barn så man börjar vackla och intala sig själv att barn är kanske inte för mig.
men längtan kan inte hållas undertryckt länge utan bubblar snart upp till ytan igen.
Jo då..jag ifrågasätter mig själv. Jag har en trotsig treåring och nästan varje dag är det jobbigt och jag undrar om jag verkligen vill ha en till.? är inte den mest barnkära på jorden heller..och jag blir 35 i januari, orkar jag börja om med en till? nu när Filip börja bli mer självständig?
Men både jag och min sambo är enda barnet och Filip har få släktingar, vi vill han ska en nära person att kunna luta sig mot när vi inte finns mer, men det är ju ingen garanti att det blir så ändå…
Jag kanske tänker fel men jag tror att det till viss del handlar om att vi människor alltid ifrågasätter våra val. Gjorde vi rätt, tänkte vi rätt, valde vi det bästa osv. Åtminstone jag har de tankarna inom fler områden än barnområdet :)
Grejen med att just att skaffa barn är ju att man kommer till en gräns där det är försent att ångra sig.
Behöver du en medmänniska att prata med? Känner du dig ensam?
Titta in här medmanniska.net och se om det är något för dig.
Jag har också varit där.Ofrivilligt barnlös i 9 år, och med massor av råd till andra mammor om hur jag skulle göra i olika situationer,MEN.
Sen blev jag till min stora lycka mamma till inte mindre än 3 barn, och alla uppfattningar som jag hadde om uppfostran va bara att kasta ut genom fönstret och börja om från 0, nu va det ju MINA barn det handlade om och då va det ju en HELT annan sak, alla barn är ju olika och likaså alla situationer. Nu (till skilnad från då)så lever jag ju med dom 24/7 och då blir det totalt annorlunda.
Kram alla här och jag håller tummarna för er alla
Hej hopp!
Jag hade nästintill kunnat döda för att få en liten bebbe!
Har försökt att få till det i snart ett år nu men det går inte så bra, storken hittar av någon anledning inte hem till oss,,,,
Får försöka göra en bättre karta till honom,,,
Men ialla fall. Innan tyckte jag som de flesta att barn var högljudda och jobbiga. Ville jag träffa barn var det bara att hälsa på någon av mina syskon, de har tillsammans 10 kids. Men NU vill jag/vi verkligen ha ett själv.
Å när man vill ha nåt så vill man ju verkligen! Orkar inte vänta längre, har inte tid,,,,