Hejsan!

Jag har PCO vilket jag som många andra inte hade någon aning om. När vi bestämde oss för att skaffa barn och jag slutade med p-piller gick jag upp 20 kg på mycket kort tid, vilket läkarna säger är mycket vanligt när man har PCO. Vi försökte i 2 år innan vi tog steget att gå till en läkare då fick vi genast en remiss till shalgrenska sjukhus och vi fick börja IVF behandlingen inom en månad. när jag började med hormonsprutorna för första gången så blev jag väldigt svullen å öm i magen så jag fick åka in. Jág hade fått en hormon chock så jag fick sluta med sprutorna men det sjönk inte det bara steg, tydligen mycket ovanligt det som hände mej jag tror jag var hos alla läkarna där uppe å alla kliade sig i huvudet och fattade nada. en vecka tog det jag fick vara på sjukhuset varje morgon för provtagning, en morgon modde jag jätte bra och fattade direkt att det sjunkigt för mycket så de kan inte plocka några ägg och jag hade rätt =/ var tvungen att vila 2 månadet eftersom jag fått vätska i buken mm (vart riktigt dålig). Sen började vi en till och den här gången gick det bra inte lika många ägg den här gången det var bara ett som blev användbart och befruktat men det ville inte ta sej, uttaget gick jätte bra jag kände knappt någonting jag vart riktigt förvånad men jag hade onte i 2 veckor efteråt. Vila i en månad så vart vi på det igen detta uttaget va helt kattastrof visst det var fler ägg meeeen det gjorde sååååå ont de pumpar i mej morfin och jag får lustgas blää men en fördel där var att jag återhämtade mej på bara 2 dar. 3 ägg blev befruktade och användbara den här gången de satte in ett men det som det första vill inte ta sig så nu under sommaren har vi haft en paus jag har mått ganska skit av all denna kännslomässiga press man har på sig. Vi har 2 embryon i frysen på sjukhuset så går vi på det snart igen. Nu har vi skaffat hund så vi, framför allt jag, har något annat att tänka på. Läkarna förstår inte varför det inte tar sig för allt annat är näst intill perfekt men alla graviditeter tar sig ju inte så det e la bara å väta och se vad som händer.

Oj detta bidde långt =)

kramar!!

Fy va jobbig för er! 
önskar att jag kunde ge er ett varsin bamsekram.

men en jätte medalj borde ni få för jädrar va ni kämpat, de är de inte många som orkar! men fortsätt! en dag vänder de säkert för er också!

tusen tack för att du berättade och jag hoppas hoppas hoppas att ni får plussa snart!

BAMSEKRAMAR!

:) gullig du e!!! ja det har vart 4 jobbiga år men nu tar vi en dag i sänder det som sker det sker annars finns det andra allternativ :)