Allmäna krypinet

Hur lära sej "slappna av"??

2011-09-23 14:33 #0 av: vildkatta

Försökte läsa reglerna men tydligen hade jag "inte behörighet till den sidan" *konstigt?* Och jag hoppas verkligen att ni inte känner det som ett "hån" att jag skriver här inne.. Vi har bara försökt i tre månader (två seriöst)...

Jag blev gravid efter en våldtäkt(för ca 3-4år sedan) men gjorde abort pga omständigheterna.. Jag gjorde en tidig medicinsk abort (dvs med piller - ingen sk "skrapning") men efter den vart det massa komplikationer - den lille ville inte släppa alls så ingenting hände för mej medan de 5 andra i abortrummet blödde ut och fick åka hem, tillslut fick jag åka hem iaf och väl hemma satte blodfloden igång, fick åka in å ut på gynakuten osv osv..¨

Nu har jag träffat mitt livskärlek och vi vill såå gärna ha barn!! Jag är 26 och han är 36. Jag är livrädd för att aborten ska ha förstört mina chanser.. Eftersom jag blev gravid direkt pga en !"%#¤"#!! våldtäkt men inte nu direkt med mannen i mitt liv (han har tidigare gjort två olika tjejer med barn - blev oxå aborter men han fungerar iaf)..

Och nu snurrar bara BARN BARN BARN i mitt huvud å jag mår fruktansvärt dåligt.. Tänkte att ni som är här inne kanske har något tipps på hur man kan försöka släppa dom tankarna lite och låte liten komma när liten vill, tre månader är ju ingen tid egentligen..

Vi har sex varje dag - för njutningens skull (på tre månader kanske vi inte haft sex fyra dagar sammanlagt). Jag har regelbunden mens. Jag varken röker, snusar, drogar eller dricker alkohol överhuvudtaget. Jag har inte gått på p-piller någonsin, jag är inte extremt överviktig, i släkten har ungarna kommit till bara av en ynka blick typ..

Hoppas verkligen inte att ni tar illa upp av mitt inlägg...

Anmäl
2011-09-25 11:42 #1 av: Sofiatinnert

jadu det här medd att slappna av e svårt det är först nu efter 4 år som jag slappnat av ordentligt å slutat tänka på det blir det så blir det tänker jag (håller på med massa IVF behandlingar) orkar egentligen inte tänka på det längre det har tagit så mycket energi så nu måste jag å vidare. men det är jätte svårt (det var det för mej i alla fall) å sluta tänka på det.

Hoppas att det kommer gå vägen för er snart =) det e bara å ta det lugnt kan ta upp till ett år innan man ska börja misstänka fel.

lycka till!

 

Anmäl
2011-09-25 11:47 #2 av: vildkatta

Tack för svar, å jag önskar er all lycka till!!

Anmäl
2011-09-28 11:00 #3 av: vildkatta

Har med största sannolikhet ett pågående missfall Gråter

Har aldrig varit med om okänsligare barnmorska! Även om jag är lyckligt lottad som överhuvudtagen kan bli befruktad å även om tidiga missfall är vanliga så kan dom väll sätta sej in i situationen!?

Ringde för att fråga hur liten chansen var att det inte var mf utan bara blödning, om jag kunde äta värktabletter, om jag kunde komma på ultraljud och se vad som händer, om det är ett mf - hur snart man kan försöka igen då, när alla gravidsymptom försvinner osv men hon avbröt mej hela tiden för att få mitt person nr för att avboka min inskrivningstid vilket va det enda hon var intresserad av..

Har åtminstonde världens underbaraste livskamrat som stöttar men som är på jobbet, å jag har just flyttat hit, 52 mil från min familj å vänner så jag känner mej ensam, har ont å BLÖDER... Men jag kunde trots allt bli befruktad, alltid något..

Anmäl
2011-10-10 13:42 #4 av: [AnnikaOhlsson]

Det där med att slappna av.... det tror jag många gånger bara är ett uttryck för att lugna oss som är svårbefruktade..

Påhittat av de som inte har några problem att bli med barn!

Hur har det gått för dig?

Anmäl
2011-10-10 18:43 #5 av: vildkatta

Hyacinta * Jag har en vän som försökt i över åtta år med alla möjliga sätt och när jag nu fick "plusset" sa jag till min sambo "att det kan vara såhär lätt, det är så orättvist!!" men det skulle jag väll inte sagt..

Fick åka in till gynakuten pga smärtor som inte gick över och det visade sej att allt var ute och att allt såg bra ut.. Har inte haft någon mens sedan missfallet å vi skyddar oss inte...

På ett sätt är jag lugnare eftersom jag överhuvudtaget blev befruktad, eller så har jag bara stängt av för att det var så jobbigt och drog upp gamla abortminnen från våldtäkten.. Jag vet inte..

Funderar på om och när.. Men barn kan inte alltid planeras, skulle hälst gå ner 16 kg (men jag är normalviktig enligt BMI).. Men efter missfall kan det ju ta lång tid innan ägglossning osv kommer igång..

Tror jag ska försöka ägna mej åt min utbildning som börjar på lördag å försöka träna å äta bra å älska för kärlekens skull å sen får väll liten komma när liten vill..

Och så har jag plötsligt börjat tänka på allt "negativt" som en graviditet för med sej - allt från viktuppgång å slapp slidmuskulatur osv osv men jag tror det bara är en försvarsmekanism pga att jag inte skulle orka ett missfall till..

När vi berättade för pojkvännens mamma blev reaktionen att hon tyckte det var lika bra att det blev missfall för att vi inte känt varandra så länge vilket gjorde mej VÄLDIGT ledsen - kändes som att hon inte tyckte jag var bra nog för hennes son typ...

Tack för att du skrev!! Hur är din situation Hyacinta?

Anmäl
2011-10-11 13:14 #6 av: [AnnikaOhlsson]

Vi försökte få barn "aktivt" i 8 år. Det var ett helvete. Varje månad hoppades man och man fick hela tiden höra "slappna av".... hur i h-e slappnar man av? Det går inte. Det var då jag bestämde mig för att det är nåt som är påhittat av de som är produktiva.

Efter 8 år så insåg vi tillslut att vi kommer aldrig bli föräldrar och vi accepterade detta långsamt men säkert! Tillslut var det bara så. Vi kommer aldrig få några barn! Punkt!

Men två är senare så var jag plötsligt bara med barn. Jag var i vecka 19 när jag fattade det, fgastän jag hade precis ALLA tecken en gravid kvinna kan ha. Men ingen i min omgivning fattade det heller.

När det tillslut gick upp för mig så blev det ett enda stort kaos. Första månadenhar jag dålig koll på faktiskt, levde i en dimma... Fattade absolut ingenting!

Men nu har jag en underbar liten tjej på 6½ år.

Vi trodde kanske att det skulle bli lättarer att skaffa fler när vi "nu kommit igång".Så vi försökte  redan när lillan var 3 månader, men det blev inget mer. Och vi behöver inte ha mer heller, vi har den bästa dotter vi kan få, kan vi önska oss mer?? Nej!!

Förstår att du blev besviken på hans mamma! Fy fn!! Jag hade blivt enormt arg och ledsen...

Kram på dej och lycka till!

 

Anmäl
2011-10-11 15:20 #7 av: vildkatta

Men åh, gud va lycklig jag blev att höra om er dotter!!!! Har en avlägsen släkting som var med om något liknande.. Grattis till er!! Och en stor kram!

Anmäl
2011-11-04 23:30 #8 av: Yred3

 

Det blir inga barn om man har sex för ofta. Veckan före ägglossningen ska man inte ha sex alls, annars blir spermierna uttröttade och orkar inte med.

Den kunskapen har räddat många.

Anmäl
2011-11-05 07:26 #9 av: vildkatta

Jag blev gravid igen direkt efter missfallet men fick ett till i vecka fyra.. Fan!!

Anmäl
2011-11-07 09:13 #10 av: [AnnikaOhlsson]

Nä fy vad tråkigt vännen!!

Kram

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.