2011-12-10 08:33 #0 av: flocken

Egentligen vet jag inte om detta är rätt sajt för mig. Men jag hoppas det finns någon som kan förstå.

22 år gammal blev jag gravid med vårt första barn- en dotter. I v 23 blev det akut snitt för jag drabbades av havandeskapsförgiftning & vidare till HELLP. Jag låg 30 min för döden. Vår dotter levde i 1 timme.

De kom fram till att jag får proppar i både moderkaka & vener när jag är grav & blodtrycket höjs nästan direkt.

Ett år efter vår dotter Ängel föddes hennes lillebror Mattis. Hade kontroller varje vecka. var sjukskriven & gick på blodförtunnande morgon/kväll. Han föddes med snitt i v 36. Mattis är idag 4 år. Vårat hjärta & stolthet.

Vi bestämde oss i september & ge honom ett syskon. Jag blev gravid nästan direkt. V 5 fick jag en mindre blödning. var inne på UL & vi såg något där inne. Igår var vi åter igen inne på UL & det var helt tomt.

Jag har alla grav symptom så de misstänker att jag har Mola/druvbörd. Innebär att livmodern växer utan foster & produserar extremt mkt grav hormoner. På Osndag ska jag in för skrapning

Vi har lätt för att bli gravida men vi kan inte behålla det. Nu börjar jag undra om det är värt att försöka igen. Jag riskerar mitt liv varje gång. Innan hade vi bara HF & proppar att kämpa mot. Nu även troligen Mola. för om man haft det en gång så är det lättare att få det igen.

har även flera kroniska reumatiska sjukdomar mitt i allt. Jag har tanken att operera bort livmodern.Orkar inte ha kvar något som ställer till så mkt problem för mig. Bli stöd familj eller foster familj ist. Kanske adoption.

Jag tror inte jag orkar med all stress som en grav är för oss igen. Jag lider med alla som önskar sig ett barn men inte kan. Vi har Mattis. Det är jag så oerhört tacksam för.