Infertil

varför är ni barnlösa?

2012-04-12 01:55 #0 av: bullenochgrisen

Det hade varit spännande att höra andras historier om just varför ni inte kan få barn. Min är så här;

När jag var 12 år fick jag min första mens, när jag var 13 år försvann den, jag var överlycklig att slippa skiten och tänkte inte mer på det,men min mamma var där emot orolig och tog mig till Karolinska där de gjorde flera års utredning på mig, magnetröntken, elektroder, prover you name it, det var en tuff tid för mig att genomgå alla dessa kontroller och undersökningar, jag kände mig som en försökskanin, ingen fattade vad som var fel på mig, inte ens proffessorerna. Jag har alltid varit sprut rädd och kommer verkligen ihåg hur jag grät mig igenom alla provtagningar, jag var tvungen för att få veta vad som var fel på mig men samtidigt ville jag bara springa där ifrån, jag ville inte mer. Inte bara att man blev tonåring och att allt runt omkring mig var helt förvirrande, jag skulle hitta mig själv, samtidigt som jag bar på denna hemlighet och skulle få dras med den hela livet ut. De gissade sig till att jag hade kommit i ett för tidigt klimakterium, en sjukdom som 1% i värden har. I dag är jag 23 år gammal, jag är fortfarande inte riktigt berädd på att gå igenom hela processen för att få barn, jag lever med min sambo och våra tre hundar och vet vilken resa vi kommer behöva gå för att en dag kunna få ett barn. På ett sätt är det skönt att jag redan vet att vi kommer få gå igenom en äggdonation och då slippa ivf försök osv, men på ett annat sätt så har det varit tungt att växa upp med denna oron. När jag precis börjat förstaåret på gymnasiet så gjorde dom en titthåls operation på KS, där tog dom ut ägg och frös ner, men jag tror inte dom fungerar, det har jag inbillat mig från första stund, jag hoppas inte på för mycket. Jag vill bara ha barn naturligt, varför är det så orättvist??

Anmäl
2012-04-12 02:00 #1 av: [stjej]

Vi vill gärna ha barn då vi båda älskar barn (satt faktiskt nyss o kollade på bilder på min yngsta brorsdotter från när hon var några veckor gamla) men jag har spiral som går ut om 1 år ca o då ska vi försöka.

 

Vi vill ha stabil ekonomi, fast o större bostad och vara stabila psykiskt o fysiskt först.

Anmäl
2012-05-22 23:55 #2 av: Ioma

Jag gick igenom en abort -97 på grund av att vi var inte redo för barn och hade aldrig klarat ett barn just då. Detta ångrar vi nu.

Vi har gått igenom en fertilitetsutredning och allt ser bra ut förutom mina äggledare eftersom båda mina äggledare är ihopväxta av okänd anledning.

Jag har under många år varit överviktig vilket jag nu senaste två åren trott oss veta varför.

Jag fick -06 operera bort sköldkörteln och lymfkrtlar på halsen på grund av att de var fulla med cancertumörer som spridit sig.

När jag tidigare i år beställde hem kopior på mina KKjournaler fick min man syn på att det står att jag redan 2002 hade felaktiga sköldkörtelprover.

Detta KAN bero på att jag kanske redan 2002 hade cancer och har gått med det i 4 år. (!!!!!)

sköldkörteln styr ju ämnesomsättningen i kroppen och från och med 2001-2002 nånting gick jag upp massor i vikt fram till 2011. Från 100-150 kilo.

På grund av min övervikt FÅR VI INGEN HJÄLP med Ivf eller vad som nu komemr att behövas. De slääpper oss totalt.

Här i kalmar län är även åldersgränsen för att kvinnor ska få IVF 38 år! Jag fyllde nyss 35 år :-(

2011 beslutade mina läkare att det faktiskt inte fanns någon som helst chans för mig att gå ner i vikt så de gav mig en hjälp på traven genom att göra gastric by pass och jag har nu gått ner snart 45 kilo.

Men detta räcker inte. Jag MÅSTE vara under 30 i BMI. De stirrar sig totalblinda på just BMIsiffror.

Om man är över 30 i BMI så får man missfall eller missbildat barn. ÖHHH ok alla kraftigt överviktiga kvinnor som får helt friska barn varje dag annars då? det är bara vi som inte kan få det på "normalt" sätt som är i riskzoonen eller?

Ahh jag blir galen bara jag tänker på skiten.

 

Vi har försökt i snart 13 år att få barn men det är verkligen heltätt i äggledarna.

Jag hoppas nu att jag ska lyckas komma ner de sista 20 kilona jag behöver gå ner för att få hjälp. jag stod stilla i vikt i 4 månader och började nu mer LCHF och har gått ner 5 kilo på två veckor nu men det går itne som jag vill ändå...

 

O det känns så hopplöst för jag tänker som så att när jag väl kommit ner i vikt så kommer de säkert påpeka att jag som haft cancer är GBPoopererad osv inte bör bli gravid osv osv. Känns som de alltid ska ha något att skylla på.

 

Vi får se...........

Mvh
Marika "Ioma"

Sajtvärdinna på barnlöshet www.barnloshet.ifokus.se
Jag anordnar HexMeet i Småland
Min hobbyblogg & dagbok: http://www.ioma.se

Anmäl
2012-10-03 18:58 #3 av: Cloaffe

Hej,

Vi har försökt i flera år och har samma problem med vikten, får ingen hjälp :( jag har försökt gå ner i vikt i 2 år men min kropp vägrar gå ner mer än 7kg (behöver gå ner 25), sen kan jag leva på 800calorier shakes best jag vill och motionera 6 dagar i veckan för INGET händer. Läkarna bara skrattar och säger inget är fel på dig, du ska bara motionera mera!!! hur ska jag kunna??? äntligen nu börjar de ta prover så får jag se om man kan få något svar för att få hjälp med IVF.

Dock är jag lite glad ändå, för jag fick ett missfall för 2 månader sedan....så kanske finns det en chans att vi lyckas av oss själva och det skulle ju vara fantastiskt!

Sen samtidigt trivs jag med mitt liv och känner inte ett måste av att få barn, men min man vill väldigt gärna, det vill ju jag också men är trött på läkare så har kommit överens med mig själv att blir det inget så är det ok.

Anmäl
2013-01-15 18:06 #4 av: Fidelia

Jag blir så arg på läkarna när jag läser det ni skriver Skrikandes

#2 Jag förstår hur du tänker när du säger att du ångrade aborten. Men var det fel tidpunkt för barn så var det säkert bättre än att föda ett barn som man kanske "ångrar" när man inte kan ge det det behöver.

Att banta hårt innan en graviditet är farligt. Väldigt många av de foster som blir till i en svältande kropp (vilket det ju faktiskt innebär) är undernärda under första delen av graviditeten och risken att födas för tidigt, med alla de komplikationer det innebär, är jättestor.

Är man dessutom inte purung (passerat 30) så vet man om man är läkare att ju äldre man är desto större risk för skador på barnet (ADHD, asperger ex).

Jag hoppas det löser sig för er alla <3

Anmäl
2013-01-15 21:33 #5 av: Hanna Andersson

02 och 03 fick jag mina två första missfall tillsammans med mitt ex. Tänkte inte så mycket på det. (Han har barn tillsammans med hans fru idagens läge)

09 gifte jag mig med min nuvarande man och 8 jan -10 plussade jag 11 jan åkte jag in ang en blödning och fick bekräftat att det var ett missfall... Bad om hjälp att få starta en utredning då jag ansåg att tre missfall räckte... Men fick till svar att för att få hjälp behövde man tre missfall tillsammans med samma parter och då min man redan har barn sedan tidigare förhållande så var vi inte högst på listan.

8 okt -12 plussade jag igen och var världens lyckligaste. Fick komma till BVC ganska snabbt och fick göra ett vaginalt ultraljud och fick se att "den" låg där den skulle i livmorden men det var för tidigt att se några hjärtslag. När jag gick in i vecka 10 så var vi tillbaka på ett ultraljud då vi äntligen skulle få se hjärtslagen... Men tji fick vi inga hjärtslag så vi blev skickade till gynakuten där vi fick beskedet att fostret hade slutat växa i vecka 6,5.

Fick tabletter för att starta en blödning. Veckan efter så var det återbesök och ingen blödning hade kommit. Fick en omgång till med tabletter och på nyårsdagen började jag äntligen blöda. Fredag em började jag få så otroligt ont i magen och vid 23.30 gick det inte längre jag bara skrek och spydde av smärtan så gubben fick ringa en ambulans som hämtade oss fort och in till gynakuten. Där var det åter ett ultraljud för att konstantera att allt fortfarande var kvar så jag blev inlagd för en skrapning under lördagen. Läkaren förstod inte varför 2 omgångar med tabletter inte har hjälpt. Jag har precis slutat att blöda och läkarna har äntligen kommit på att nåt är fel på mig och jag/vi ska äntligen få påbörja en utredning... Så varför jag är barnlös det vet jag inte än men förhoppningsvis kan det bara gå åt rätt håll nu. 4 missfall räcker för min del...

Anmäl
2013-01-26 21:50 #6 av: viktoria91

Eget val, har inte tid, lust eller intresse.

Anmäl
2013-02-04 22:21 #7 av: Snakebiite

Jag har pco-s och min mens är väldigt oregelbunden och ägglossning är väl inte direkt något jag sett någon skymt utav. Nu vill jag och min kille skaffa barn så i nästa vecka skall jag in till gyn för en undersökning.

Dock har min mens börjat stabilisera sig nu när jag börjat äta lchf igen så jag håller tummarna att detta kanske kan lösas enkelt trots pco-s:en =)

 

 

Anmäl
2013-02-18 16:58 #8 av: Sjöstjärna

Ni som skriver att ni inte får hjälp pga övervikt, har ni kollat upp era T3- och T4-värden? Jag förstår att du som opererat bort sköldkörteln står på medicin, men får du Liothyronin också eller bara Levaxin?

Lider kroppen brist på sköldkörtelhormon kan det vara nästan omöjligt att gå ner i vikt. Även om bristen inte syns i blodprov kan man ha problem med upptaget på cellnivå och en hel del av övervikten kan vara svullad, sk myxödem.

Kanske värt att kolla upp?Hjärta

Anmäl
2013-04-21 10:01 #9 av: Aniara4

Jag har en kronisk sjukdom, och har valt bort att ens försöka eftersom jag helt enkelt inte skulle orka ta hand om ett barn. Jag har perioder när jag knappt kan ta hand om mig själv, och får jag inte sova 8-9 timmar på natten funkar jag inte alls. Gäspar Har hört att det eventuellt kan vara lite knepigt med spädbarn...

Det har varit en ganska lång och bitvis jobbig process för att acceptera det, sen jag var 30 och började inse att livet kanske inte skulle bli som jag hade tänkt mig. (Jag har varit sjuk längre än så, men nånstans tänkt mig att det kanske skulle ordna sig.) Nu är jag över 40, vilket var den gräns jag satte upp för när det skulle bli definitivt, fram till dess ville jag inte helt stänga dörren. Och jag har landat i att det ändå känns rätt ok. Jag har syskonbarn och kompisars barn som jag får glädjen att umgås med, tyvärr orkar jag inte träffa dem heller så mycket som jag hade önskat. 

Dessutom verkar omgivningen äntligen ha slutat tjata och fråga, så det är ju skönt.

Anmäl
2013-04-23 12:13 #10 av: Ioma


#8 Jag får levaxin i överflöd. 200mg om dagen. Och ligger väldigt långt upp i kurvan när det gäller sköldkörtelhormonerna.

Liothyronin har jag faktiskt aldrig hört talas om, det måste jag läsa mer om, tack för tipset!

Mvh
Marika "Ioma"

Sajtvärdinna på barnlöshet www.barnloshet.ifokus.se
Jag anordnar HexMeet i Småland
Min hobbyblogg & dagbok: http://www.ioma.se

Anmäl
2013-07-19 11:56 #11 av: [silkesnosen]


Jag är barnlös på grund av livets sick-sackande. Jag har behövt ta hand om mig psykiskt och fysiskt och har en hel del svårigheter rent fysiskt idag. Jag känner att jag vill finna mannen i mitt liv och försöka få barn, men jag finner honom inte...det är en sorg. Jag närmar mig 40 om några år. Jag tror att jag vill försöka iaf själv en gång innan jag ger upp. Det är svårt att se andra som lever svenssondrömmen, när man har svårt att veta om det ens finns där för en själv.

Anmäl
2013-08-07 09:12 #12 av: fsigge

#3 LCHF är ett väldigt bra sätt att gå ner i vikt på. Min pappa vägde 82 kg när han började för ett halvår sedan och nu väger han 69 kg. Lchf betyder "low carb high fat". Det kan kännas riktigt konstigt att man kan gå ner i vikt av att äta mycket fett och lite kolhydrater. Orkar inte förklara varför det är bra men jag kan bara säga att forsare har aldrig bevisat att fett är dåligt och dom har ingen logiskt förklaring till det. Men andra forskare har bevisat att kolhydrater är dåliga. man ska dock undvika fetter från växter så som solrosolja och istället för att använda margaring (t.ex becel, lätta) så kan man använda rent smör eller bregott.

Anmäl
2013-08-09 23:10 #13 av: Ioma


Hehe ja jag har Kört LCHF i flera år och har gått ner massor.

LCHF is da shait. Älskar det LCHF gör för kroppen. Dock har jag ju ingen egen ämnesomsättning i kroppen så för mig är det ännu svårare att gå ner.

Mvh
Marika "Ioma"

Sajtvärdinna på barnlöshet www.barnloshet.ifokus.se
Jag anordnar HexMeet i Småland
Min hobbyblogg & dagbok: http://www.ioma.se

Anmäl
2013-08-18 14:56 #14 av: MolnBlomman

Jag har valt att inte skaffa barn pga. förlossningsrädsla. 

Kanske ska försöka adoptera istället eller kolla upp hur det funkar med surrogatmödrarskap.

Anmäl
2013-08-25 11:10 #15 av: Smilla177

Hej Jag träffa min man när jag var 38 år vi provade med en gång för båda ville ha barn , ingenting hände så vi gjorde en undersökning. och det visade sig att jag var på väg in i klimakteriet, Jag förstod ingenting jag var ju fortfarande ung och hade min mens kvar. Sen förklarade dom lite bättre att min ägg var dålig kvalite på därför var det svårt för oss. Vi gjorde två äggdonationer men tyvärr förlorade vi dessa embryo också. Sen fick jag reda på att jag har så stort immun försvar så min kropp stöter ut allting okänt. Nu har vi lagt detta på hyllan och vi har accepterat att vi inte får några barn tillsammans. Jag jobbar med barn så jag försöker se glädjen i andras barn. 

Anmäl
2013-08-25 11:38 #16 av: Sjöstjärna

Har ni också upplevt det här?

http://www.overlevnadsguiden.se/personligutveckling/kvinnor-utan-barn/

Anmäl
2013-08-25 11:57 #17 av: viktoria91

#16 Haha! Jag har inga barn men kan ärligt säga att jag är mer "kvinna" eller hur dem nu uttryckte sig än många som har barn. ;)

Anmäl
2013-08-25 12:01 #18 av: [silkesnosen]

Till viss del...jag är ju alltid lite märklig på ngt sätt, suck....

Anmäl
2013-08-25 12:12 #19 av: Sjöstjärna

#17 Jag menar inte att en barnlös kvinna skulle vara mindre kvinna än någon annan, men jag upplever att det är det bemötandet man ofta får av omgivningen.

Anmäl
2013-08-25 12:14 #20 av: Sjöstjärna

Du är förresten så ung Viktoria att det vore konstigt om du fått det bemötandet av omgivningen, det kommer oftast inte förrän man blir lite äldre.

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.