Blir inte gravid

Hej

Jag och min kille har försökt bli gravida nu i 10 månader :(

Jag har precis fyllt 40 och vi vill så gärna ha ett barn ihop.

Är för gammal för att få hjälp nu. Känns hopplöst.

Det finns ju ett antal möjligheter. Det ena är att själv stå för kostnaden för fertilitetsbehandlingarna, en annan är att adoptera.

Sedan finns det en del som blivit hjälpta av att äta den slemlösande medicinen bisolvon. 

Va bisolvon?

Är inte det hostmedicin? Vad skulle göra att man blev gravid om man tar det?

För oss satt det i psyket hos min fru. Det räckte med remissen till provrör. Då slappnade hon av...och blev gravid på gamla sättet.
Det kanske handlar om det för dig också? Du vill så gärna så det låser sig.

ja bisolvon är slemlösande och verkar i hela kroppen. Vissa barnmorskor rekommenderar detta, då livmoderns sekret påverkas så spermierna får det lättare att komma fram. 

Och du, 10 månader känns som en evighet, men det är absolut inte kört! Ge inte upp hoppet.

Slem som slem, mediciner är inte petiga. 

tack för tipsen. och att jag kan känna hopp igen.

jag kan ävan passa på att berätta om min mammas historia. Jag kom till genom IVF (efter flera försök och MF). Efter förlossningen konstaterades hon steril. 9 år senare dyker min lillebror upp från ingenstans, helt för egen maskin. 

Min mor har PCO och har väldigt sällan ägglossning.

Använder du dig av ägglossningstester så att du vet att du har ägglossning?

Jag och min man fick försöka i nästan 3 år innan vi blev gravid (och vi är 27 nu så vi var 23 då vi började), vi blev gravida efter att vi började äta bisolvon (man äter det från mensens första till ägglossning, både mannen och kvinnan tar det).

Jag kan inte säga till 100% att det var just bisolvonen som gjorde det då vi både "gav upp" just innan och jag fick mycket mindre värk pga att jag slutade med gluten. Men jag kan säga till 100% att försöker vi igen kommer vi använda bisolvon (eller motsvarande örtmedicin).

Andra tips är

Ha kul, stressa inte, ha inte sex bara för att ni har ägglossning utan för att ni vill.

Ät nyttigt, massa grönsaker, folsyra etc, pumpakärnor för mannen.

Har ni inte bra BMI försök att skaffa (både över och undervikt har negativ påverkan på fertilitet)

Mannen ska gärna dricka mycket koffein, kvinnan ska däremot inte överdocera koffein.

Däremot med alla tips ska ni vilja göra det  men det är mycket bättre sporre att försöka bli hälsosam för en bebis än för utseendet eller liknande.

Nej jag har inte använt något ägglossningstest ännu. Jag var hos en specialist för ca 2 1/2 år sedan för att jag hade så oregelbunden mens. Vilket jag inte har idag! Men då sa hon att jag hade fina ägg och även tvillingägg sa hon. Idag vet jag inte. Så jag funderar på om jag ska gå och kolla mig igen eller bara släppa tanken på barn vilket jag inte vill. 

Jag vet faktiskt inte vad jag ska göra längre känns som jag är för gammal för barn snart.

Sen kan det ju vara värt att börja spara ihop till IVF, bara för att man är för gammal för att få det gratis så säger dom ju inte nej om man betalar (vad jag förstått).

Kommer barnet innan så har man ju en annan bra anledning till att ha pengar sparade.

Även om man ska adoptera så är det bra att ha sparande.

#10 Av idag är man långt ifrån gammal när man är 40 och jag tycker att man mycket väl kan skaffa barn under kvinnans normala fertilitetslängd. 

Min mamma fick mig när hon var 45år o min pappa 50 år. Jag har tre  äldre systrar. Jag brukar säga att jag är pricken över i:et. HA HA HA

 Gud va härligt att de fick dig när de var 45 och 50 jag tycker absolut inte att det finns någon gräns för vilken ålder man bör vara. Men jag trodde kanske att det var nästintill omöjligt att bli gravid efter 40. Man hör ju så mycket om att det inte är så stor chans att bli gravid då. 

Jag har barn med en annan man men nu har jag träffat min skälsfrende och vår längtan efer ett gemensamt barn är stor.

Så bara kämpa vidare nu då.

Som sagt, du har många år på dig än. 

Det kanske gör mer nytta om du går en avslappningskurs/meditation? Jag menar allvar. För den spänning min fru gick i när det inte blev nåt gjorde ju att det inte fungerade. Mycket sitter i psyket.

Presentera problemet för en lämplig terapeut och denne kanske kan hjälpa dig tänka på ett annat sätt. 

Liknelse: Jag spelar golf. Tänker jag att "nu ska jag slå ett bra slag". Då går det käpprätt åt skogen, bokstavligen. Slappnar jag av o inte tänker så går det bra.

Tack. Ja jag tror att det kan sitta i psyket.

Jag vill så gärna och har väl försökt släppa tanken på att det kommer att vi kommer att bli gravida.

Jag ska prova avslappning det är nog bra.

#16 Det finns dom som skaffar en kattunge eller liknande för att pyssla med och få utlopp för sina moderkänslor och genom det slappna av. Inget jag rekommenderar dock om du egentligen inte vill ha ett nytt djur, men vill du ha det så kan det ju vara värt att prova. 

Blir så glad att få så här mycket tips och stöd tack.

Ne ingen katt men jag förstår tanken. 

Min sambo och jag försökte mer eller mindre aktivt i 7 år innan vi blev gravida. Då var jag 38 och hann fylla 39 innan hon föddes så det är absolut inte kört bara för man är runt 40

Vi använde oss av ägglossningstester och min sambo tog ett spermatest hemma för att se så det inte var något fel.

Spermatest? Ja, jag skulle ju också testas. Doktorn sade "inga samlag på en vecka nu". Fasiken. Men i och för sig var man ganska trött på allt systematiska liggande som pågått tidigare så en vilopaus var ju passande. Men det började ju pocka på efter en vecka och samma morgon som jag skulle till sjukhuset och lämna mitt biologiska material för granskning sade sambon "Jag vill....".  Tusan! Jag sade "Men vi kan ju inte nu..ska ju lämna prov. Men i och för sig så kan ju du få hälften och syster få andra halvan". Så glad i hågen så hade vi en trevlig stund. 
Så med en avslappnad känsla i kroppen kunde jag lämna andra halvan i ett provrör till syster senare samma dag. Detta i sin tur gav ju ganska dåliga resultat på provet - men det var väl för mina små var trötta. HA HA HA

Hahaha du e för rolig Fisken

Min mamma trodde hon aldrig skulle få barn. Och tada, här är jag. :-)

Hon var 30 då hon blev gravid. Så hoppet finns. :-)

Mina föräldrar försökte i över 7 år innan jag föddes. Mamma var då 32 och pappa 37. Hon fick veta att hon inte skulle kunna få fler barn pga att hon bara har en äggstock och den var lågproducerande. Hon räknade bort fler barn och då dök min lillebror upp!  Så jag tror på fiskens tips om att det kan sitta i psyket. 

Det hjälper INTE att slappna av.

Det är sådana jävla dumheter att jag blir matt.

Antingen så har man ägglossning eller så har man inte. Alla ägg som släpper är inte bra nog att bli befruktade och alla omgångar med spermier är inte bra nog. Alla befruktningar som blir av är inte livsdugliga och kan stötas ut innan man ens märkt att de blivit av.

Att folk blir gravida när de "slappnar av" är bara en DUM JÄVLA MYT som skuldbelägger kvinnor ännu lite mer.

Ja jag blir arg.

#24 Då stress faktiskt kan orsaka att ägglossningen uteblir så är det faktiskt ingen myt. Stress är ju inte bara att man har mycket på jobbet, det kan vara allt från emotionell stress till kroppslig stress av en sjukdom. 

Jag håller med om att det är nog inte den stressen vi känner och känner igen som "stress", utan det mera påtagliga fenomenet som sker i kroppen. Är kroppen orolig har man svårare att bli gravid, en urgammal instinkt.

Men jag håller med om att bara slappna av, det hjälper nog föga. Det skillnad på stress i kroppen och stress i sinnet.

Så ännu en månad utan resultat. Tänkte faktiskt prova bisolvon så får vi se om det kan hjälpa. det vet jag om 3 veckor. Ger inte upp än. :)

någon som testat spermierna med apotekets tester??

Anki. Det kanske är så här att du ska ge upp o låta saker och ting bero lite?

Har man utebliven ägglossning så återkommer inte den för att man slutar tänka på att bli gravid...!!!!

Om man inte kan bli gravid i stressade situationer så undrar jag hur det blir barn i krigstider, hur det blir barn i misshandelsförhållanden, hur det blir barn vid våldtäkter osv osv osv.

Det är så onödigt att lägga den extra stressen (!!!) på kvinnan att hon ska slappna av. Jag blir verkligen galen av sådana råd. Det är bara dumheter.

Har man ägglossning (testa med stickor) så har man. Har man inte så är det upp till sjukvården att ta reda på varför.

Jag vet inte om utebliven ägglossning beror på att nåt kemiskt ämne saknas eller om det beror på den psykiska stress som det innebär att längta efter barn. Vad jag vet är att den mentala statusen styr otroligt mycket. 

#31 Ingen säger ju att det är enda anledningen, dom säger ju att det kan vara anledningen. Det är skillnad.

Det är dessutom nått som man i alla fall i vissa fall kan påverka själv till skillnad från mycket annat.

#30-31 Jösses människa, tagga ner. Det är ingen som pratar dumheter här, så sluta brusa upp. Det är bara onödigt och bidrar till dålig stämning. Folk försöker vara snälla och ge välmenande råd, stör det dig så sluta läs i stället för att betee dig sådär. Du gör folk ledsna så som du far ut.

#31 För att alla människor är individer och hanterar kriser och trauman på olika sätt och påverkas i olika grad.

Det finns jättetjocka kvinnor som inte kan bli gravida pga sin övervikt, medan andra med samma kroppsomfång blir gravida om de så luktar på ett par kalsonger.

Det är att lägga sten på börda att påstå att folk själva är orsaken till sin barnlöshet. Det trodde jag att alla upplysta människor utanför Familjeliv visste om.

Fast å andra sidan borde jag veta  bättre med tanke på mängden dumma kommentarer jag fått under året som gått...

#36 Du anser att det är bättre att ljuga? Är det att vara upplyst?

#36 Nej men snälla, det är ingen som klandrar någon för att vara skyldig till sin egen barnlöshet, det är ju absurt! Så inskränkt tror jag ingen av oss här är.

Det handlar bara om, att det är ganska så vanligt att människor som har svårt att få barn efter en period av försök tar ett break, och "ger upp" en stund. Då händer de att det dyker upp plus förvånansvärt ofta, ja man kan nog säga att det finns ett litet samband iallafall. Det är lite för ofta för att vara "slumpen". Därför är det väl inte så konstigt att man vill tipsa någon som har det svårt att få barn att prova. Man vill ju så gärna hjälpa! Men det är svårt när man sitter bakom en skärm, och försöker prata till en vilt främmande människa, som uppenbarligen tycker det är väldigt jobbigt och verkar ledsen (det hade jag iallafall varit). Då är det svårt att veta hur man ska lägga fram saker utan att det misstolkas och låter dumt.

Vi menar bara väl  

På Linnekliniken säger expertisen att stress och att man vill för mycket inte har någon påverkan alls. T ex att några får barn då de håller på att adoptera för att de då "slappnat av" är alltså inte förklaringen. Det tar bara helt enkelt längre tid för vissa (ålder och sjukdomar o dyl påverkar ju självklart också).

Hoppas på att det blir av för er!

Vänligen Åsa (mamma vid 39)