Vill ha barn!!

Hej

Ska försöka göra en lång historia kort :)
Jag och min man har försökt få barn nu i 1 år och 4 månader...
Jag vill söka hjälp för detta, men min man vill helst inte söka hjälp.. Han säger att om läkaren säger att felet ligger hos honom och han kommer aldrig få sina egna barn så kommer han att lämna mig...
För han skulle kunna tänka sig leva ett liv utan barn, men självklart blir han glad om han får egna, men han vet att jag älskar barn, och vill så mkt ha barn.

Såå nu har jag köpt pregotime på nätet. :(
usch jag är såå dålig på att förklara hoppas att ni förstår :/

Jag förstår absolut din längtan. Men jag tror inte att det är bra att du börjar experimentera med såna saker utan att prata med en läkare. Du kan ju förvärra det hela om du har otur.

Du vet ju inte ens om problemet ligger hos dig. Eller om det ens finns något som är fel. Är du säker på att ni prickar in rätt dagar? Har du testat med ägglossningsstickor? 

Jag är sååå desperat nu.. Och jag vet riskerna med pregotime.
Har pratat med en läkare, hon såg med hjälp att ultraljud att jag kanske inte har egen ägglosning. Men läkaren ville att jag och min man ska boka en tid tillsammans, innan hon skriver ut tabletter.
jag har testat ägglossningsstickor, men har aldrig fått positivt...

Nu känns det som att det är värd att försöka med hjälp av prego.
Dock vet min man inte detta, för han skulle aldrig låta mig ta detta utan läkare... Ooh jag vet att detta är ingen bra beslut som jag har tagit, men jag är sååå desperat :(

Men du, nu låter det som om du är beredd att starta en familj baserat på lögner, och det gissar jag inte egentligen är vad du vill? Man ska, i min åsikt, aldrig skaffa barn på ett vis som inte är riktigt ansvarsfullt i ren desperation. Man får längta efter barn så det skriker i hela kroppen, men samtidigt att ljuga för din man, använda läkemedel utan fullt stöd av läkare, det är ingen bra grund för en familj.

Jag visste att jag skulle få en sån kommentar..
Men det är min kropp,.

Och ende anledningen jag skrev detta var för att undvika kommentarer som typ "....varför ska du ta tabletter när han inte ens vill komma på en läkartid" men mkt elakare kommentarer.

Calcifer jag förstår hur man kan tänka som du gör, men andra sidan så är det min kropp det handlar om, och det har inget med min familj att göra..
Jag förstår inte ens varför jag försvarar mig, knäppt.

Min fråga är hur ska jag kunna dämpa min mans ångest och kunna övertyga honom att han inte ska förvänta sig det värsta.
Tack!

#4 Nej, du pratar om ett barn som eventuellt kommer att bli till. Jag bryr mig inte vad du gör med din kropp, men jag ogillar när folk själviskt vill skaffa barn för sin egen skull på ett oansvarigt sätt. 

Det har ALLT med din familj att göra!

Aha okej, då vet jag nu att du ogillar det och har helt andra åsikter än mig! Det är okej för mig att du tänker inte som jag gör.

Men vet du hur jag skulle kunna övertyga min man att gå till läkare tillsammans med mig? Hur skulle du ha gjort?

Tack för tid

#6 Vill han inte gå så vill han inte. Du förespråkar rätten att göra som du vill med din kropp, han har exakt samma rätt med sin. Ni kan prata om det, du kan förklara dina känslor, du kan ställa frågor. Men i slutändan väljer han själv och du bör respektera det. Eller hur ska du i framtiden förklara för honom att du blev gravid genom att ljuga för honom och gå honom bakom ryggen? Kommer han förlåta det eller kommer du stå ensam med barnet sen? Är det okej att göra så mot ett barn? Om barnet frågar, vad ska du säga? "Pappa ville inte kämpa för att du skulle bli till, så jag ljög lite, men det gör inget för JAG ville ju ha barn för MIN skull."

Skärpning. Barn är ingen rättighet, ibland bör man tänka efter en gång, tio gånger, hundra gånger, tusen gånger, innan man sätter igång med bebisverkstad. Och då tillsammans och ansvarsfullt och ärligt. 

Herregud, nu är du elak!!

Nä, jag är rak och ärlig. Trist att du inte får de svar du vill ha, men det stör mig inte. 

Du kanske inte vet hur det känns när man tappar hoppet, och det enda man tänker på hela tiden är barn.

Känns det bra för dig och spy upp alla dina åsikter och kanske till och med dina erfarenhet.
Andas lite gumman, du behöver inte ta i på detta sätt...
Tro det eller inte du kan inte påverka mitt val.

#8 Det där är ett personangrepp.

 Försök att lyssna lite på vad som skrivs i inläggen istället.

Vet du lite mer varför han inte vill gå till läkaren? Är det för att han är rädd att få höra att det kan vara något fel på honom eller tror du att han egentligen inte riktigt är redo att skaffa barn? 

Det är ju inte så konstigt om han är lite orolig för att felet ligger hos honom. Är det däremot så att han inte är redo eller vill ha barn så blir det ju ett problem. Hur som helst så måste ni prata om det här ordentligt så att ni är på samma sida. 

Vad är ärlighet?
Ärlighet är vad du tycker och tänker, inte vad jag tycker och tänker

#10 Gumman? Så när du inte får som du vill blir du nedlåtande? Ytterst bra grund till att diskutera barnskaffande.

Jag är 27 och har velat ha barn sen jag var 14, har haft en styvson som jag älskade mer än allt, tackar som frågar så jag vet exakt hur det känns att längta efter barn. Men då jag anser att jag inte har rätt att skaffa barn enbart för min skull och strunta i både eventuell far och barn så gör jag inte det. 

Gråhäxan hans kompis har fått besked att han aldrig kan få sina egna barn, han är rädd och få oxå sån diagnos.

Det var hans ide att skaffa barn, men han säger att vi kan väl ha hoppet kvar att det ska gå naturligt istället för att " blotta" sig för olika läkare.

Calcifer jag struntar inte min man, jag ser hur mkt han vill, men han har ångest.

Stark av dig att ha hoppet kvar så länge... Jag håller tummarna att alla som vill ska kunna få barn.

Men kan inte du fokusera dig på min fråga istället för hur jag har beslutat att göra.
Om det är fel eller rätt, det beror på vem man frågar.

#16 Svaret på din fråga har jag gett dig. Flera gånger. Var ärlig med din man och respektera hans beslut. Han kanske behöver längre tid på sig att känna efter och då ska du ge honom den tiden, inte gå bakom ryggen på honom. Men du kan inte tvinga fram ett beslut och du kan inte tvinga fram det beslut du vill ha.

Däremot är det lönt att minnas att om det skulle visa sig att han biologiskt inte kan skaffa barn (vilket ni inte vet, 1 år är egentligen inte så lång tid, om du inte har ägglossning så är det ju där ni måste nysta för övrigt) så kan man ändå bli förälder.

Okej då förstår jag. Jag skulle också ha ångest över risken att få ett sådant beslut. Men vad jag förstår så är det ganska ovanligt att man faktiskt är steril, för det är ju inte samma sak som att vara infertil. 

Jag tycker ändå ni skall prata om det, kanske släpper hans ångest lite om nu diskuterar det hela? Det finns ju faktiskt mycket hjälp att få om något är fel, så hoppet är ju inte ute. 

Det finns ju en massa knep man kan prova hemma i samförstånd utan någon läkare också. Tex räkna ut hur lång lutealfas du har för att se om det är där skon klämmer, rosenrot kan få fart på ägglossningen, munkpeppar och b12 kan förlänga en kort lutealfas. Vissa säger att de blivit hjälpa utav att testa sinova och liknande saker som kan göra att simmarna tar sig fram lättare. 

Men prata med honom om det, det kanske inte är lika ångestframkallande när det bara är ni två som vet om det.

Edit: kom ju på att du inte hade noterat något ägglossning då går det ju inte att räkna ut lutealfas. Men det finns ju lite andra grejer att testa iaf.

Okej, jag vill inte tvinga honom, men jag vill övertyga honom..
Nää 1 år kanske inte är så mkt, men jag har redan tappat hoppet..

Alla i min närhet blir gravida, visst blir jag glad för deras skull, men jag orkar inte längre gråta varje gång jag får min mens, (som är väldigt regelbunden)

Min fråga: kan man ha regelbunden mens men ingen ägglossning, för det har jag :S

Vill för övrigt understryka att jag förstår din desperation, men den är inte en orsak till att skaffa barn om det inte finns en trygg och ärlig grund mellan dig och din partner. Det måste börja där, först, sen bygger man vidare på familj. Annars slutar det aldrig bra, och det är inget man ska utsätta barn för. Tro mig. Barn betalar priset för sådana beslut alldeles för ofta ändå, och de betalar det för resten av sitt liv.

Calcifer har ni svårt att få barn, eller är det nåt ni har bestämt tillsammans?

Jag är ensamstående, barn finns inte på kartan för mig överhuvudtaget i nuläget. Det är tråkigt, men samtidigt inget jag kan göra åt. För tillfället om jag skaffade barn skulle det enbart vara för att jag vill det, inte för att jag kan erbjuda ett barn allt det har rätt till.

#19 Ja man kan ha mens utan ägglossning. Men chansen att du har ägglossning är ju nog större om du har regelbunden mens. 

Hur ser dina ägglossningsstickor ut? Mina blev det sträck på men de blev inte tillräckligt starkt för att det skulle räknas som positivt. När jag började ta rosenrot så kände jag verkligen att jag hade ägglossning och ÄL stickorna visade positivt i nästan 2 dygn. Jag kanske hade ägglossning innan med, men jag han missa den eftersom att utslaget på stickan var så svagt. Det är inte alla som har ägglossning på dag 14 heller. Jag har det mellan dag 16-18 tex

Det här är det bästa ägglossningstestet jag har fått, det blir inte rödare.

Annars har jag ingen ägglossning enligt testet.
Det känns knäppt för jag har regelbunden mens, då borde jag ha ägglosning eller hur?

Calcifer- du har en poäng i det du säger, jag gick fram till min man och berättade för honom hur det ligger till... Han blev inte såå glad men han fick mig lova att inte göra om det, för han tror att barnet föds onormal om man håller på och leker med hormoner...
Såå jag kommer inte ta pregotime.. Och få hoppas på det bästa.

Sådär kunde mina se ut också, mer än så blev det inte. Men när ändå styrkan på strecket varierar så sker ju iaf en stegring av hormonet och då finns det ju en liten hinnt om att du kan ha ägglossning. 

Jag skulle testa rosenrot för att se om det händer något på stickorna. Om du gör det så skall du ta det från mensens första dag fram till de att ägglossning sker. Du skall inte fortsätta med det efter ägglossningen eftersom att rosenrot kan orsaka missfall om det har tagit sig.

#25 Ett riktigt bra beslut, och det måste väl ändå kännas skönt för dig också att du och din man står på samma ruta? Skaffa barn är ändå helt enormt och att gå igenom det tillsammans helt och fullt är säkert jobbigt men måste vara spännande också. :)

Jag önskar er lycka till och hoppas det blir smått framöver.

Jättebra att du pratade med din man  Nog föds barn "normala" även om man använder pergotime  Men bra att ni är överens om barnskaffandet!

Vi är raka mot varandra, och älskar varandra djupt.. Men pga stressen och gett upp hoppet tog jag det beslutet... Men nu är det löst iallafall :)

Jag ska köpa rosenrot, få se om det hjälper.
Grattis gråhäxa jag såg att du är gravid! :)
Hur lång tid tog det för dig?